Skip to content

Redigera sina texter…

…eller ”Varför flinar du hela tiden, Estrid?”

Jag älskar att skriva. Oftast. Ibland är det bar frustrerande, jobbigt överjävligt och hemskt, men oftast är det absolut och fullständigt fantastiskt. Allra bäst är det när jag sätter en timer på femton minuter och sedan hamrar sönder tangentbordet tills den ringer. Ingen redigering, bara ett tecken efter ett annat, rent skapande. Fantastiskt.

Att redigera, däremot… Att läsa sin text så många gånger att det knappt känns som ord längre och trots att det är miljonte gånger jag läser orden så ser jag ändå inte att det står ”helelr” istället för heller… Dock så måste det göras, ingen text är fulländad första gången den skrivs och att tro annat är en studie i självbedrägeri och arrogans, och det är när en sitter där och läser sin text som en inser att ens karaktärer är… weird.

Den andre av två huvudpersoner i min roman flinar hela tiden. HELA. FRAKKING. TIDEN! Sluta, Estrid, jag har inte skapat dig med ett perpetuellt flin på läpparna! Eller jo, det har jag ju, men det var inte meningen.

Hrm, nå, vad jag försöker säga är väl följande. Jag, som många författare, har en hel del kryckor i mitt skrivande. Små detaljer, narrativa grepp eller fyllnadsord som jag lutar mig på när jag behöver skapa mer liv i ett stycke, mer känsla i en dialog. Om de inte används för ofta så är dessa kryckor väldigt bra att ha (kanske är de inte ens kryckor då), men tyvärr blir det ofta att den skämtsamma och något oförskämda Estrid flinar i var och varannan mening, att fraser som ”glad, närmast lycklig” eller andra varianter på ”X nästan Y” dyker upp på varje sida.

Att eliminera dessa kryckor är nog omöjligt och antagligen skadligt för textens kvalitet, men att dra ner på dem, att rensa bland dem är nog en nödvändighet. Det är drygt, jobbigt och tar lång tid, men är, i min erfarenhet, ALLTID värt det. För när en väl har gjort det, efter timmar av hårslit, av stora mängder koffein och arga blickar på den där Estrid som inte kan sluta flina, så flyter texten smidigare, berättelsen är bättre och karaktärerna mer genomarbetade.

Ni som skriver, hur ser ni på era kryckor, och hur hanterar ni dem?

Published inFörfattarskap

Be First to Comment

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Copyright 2018 Gunnar Södergren